Situationen i Ukraina är fortfarande akut. Vi måste ställa oss frågorna hur kriget i Ukraina och det mänskliga lidandet kan upphöra samt hur de skyldiga ska kunna lagföras. Hur förändrar vi den internationella rättsordningen?

Att nå en diplomatisk lösning på situationen verkar inte möjligt. Processen i den internationella brottmålsdomstolen, ICC, är inte tillräcklig om man också vill utreda aggressionsbrottet. En internationell tribunal vore därför välkommen. Men – det får inte ta alltför lång tid. Det har gått över åtta månader sedan invasionen inleddes och människor dör dagligen. En internationell tribunal bidrar inte till ett omedelbart upphörande av kriget, men det skulle förhoppningsvis påskynda processen.

Det finns inte någon verklig demokrati utan en fungerande rättsstat. Det skriver jag, Anders Eka, ordförande i Högsta domstolen, Helena Jäderblom, ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, Petra Lundh, riksåklagare vid Åklagarmyndigheten och Anders Perklev, hovrättspresident i Svea hovrätt, i förordet till skriften Slå vakt om rättsstaten som vi nyligen har publicerat.

Det är angeläget att inte ta demokratin för given och att vi ökar medvetenheten och kunskapen om vår rättsstat. Varför? Jo, för att den är till för att skydda våra mänskliga fri- och rättigheter.

Oavsett perspektiv är det centralt att öka kunskapen om vår demokratiska rättsstat – vilket vår skrift förhoppningsvis bidrar till.

Det är valtider. Låt mig därför först klargöra att Advokatsamfundet inte har någon politisk agenda. Men samfundet ska enligt stadgarna med ändamålet att ”följa rättsutvecklingen och verka för att samfundets erfarenhet kommer denna till godo”, vara en röst i den rättspolitiska debatten. Att ta plats i det offentliga samtalet innebär att vi advokater fullgör vår uppgift att värna rättsstaten. Tyvärr låter det i debatten som att rättssäkerhetsperspektivet alltid står i motsatsförhållande till effektiv brottsbekämpning. Men så är det förstås inte. Rättssäkerhet behöver inte stå i motsatsförhållande till rättstrygghet.

På Liberalernas webbplats kan man ta del av nyheten att de kallar Advokatsamfundet till justitieutskottet sedan två ex-advokater åtalats för en rad grova brott. Johan Pehrson anser att Advokatsamfundet inte ”håller rent i sina led”. Nyheten förmedlades också i en artikel med rubriken ”Utskottet kommer kalla in Advokatsamfundet”. Johan Pehrson vill bl.a. att vi berättar vad vi har gjort vad gäller tillsynen av advokater och anser att det vore rimligt med högre straffavgifter.

Det finns inte bara flera fel med denna så kallade nyhet, den är också bekymmersam eftersom den spär på missuppfattningar baserat på okunskap. Missuppfattningarna kan leda till bristande tilltro till vårt rättssamhälle, vilket är farligt.

Jag ställer mig minst sagt tveksam till att en folkvald riksdagsledamot spär på missuppfattningar baserat på okunskap. Det är olyckligt och onödigt när felaktigheter tillåts påverka både debatten och förtroendet för vårt rättssamhälle. Man hade kunnat förvänta sig mer.

Barn som har blivit utsatta för brott av en närstående är mycket sårbara. Inte bara har barnet drabbats av en handling som är olaglig och som kan vara mycket kränkande, utan det har också skett av en person som barnet står i beroendeförhållande till på något sätt. Lagen om särskild företrädare för barn syftar till att bättre skydda barns rättigheter vid misstanke om att en närstående begått brott mot barnet. Efter lagändringar 2021 råder emellertid stora praktiska svårigheter och tillämpningsproblem. Problemen är så stora att advokater inte längre alltid kan utföra uppdragen som särskilda företrädare på ett tillfredsställande sätt.

Det är lätt att ha åsikter om det man inte känner till. Särskilt enkelt verkar det vara att tycka att Advokatsamfundet inte tar frågan om oetiska advokater på allvar och att disciplinnämnden inte hanterar ärenden på ett sätt som man själv tycker är bäst.

Vi kan gärna ha en debatt och diskussion om advokatetiken och om hur tillsynen fungerar, men den måste ske baserat på fakta. Det är både orimligt och fel att dra slutsatsen att Advokatsamfundet ”förminskar problemet” därför att vi påpekar att det är ett fåtal advokater som allvarligt bryter mot god advokatsed.

Ur ett etiskt perspektiv bör man kunna förvänta sig av debattörer som arbetar inom rättsväsendet att de utgår från fakta innan de drar slutsatser och argumenterar för dem offentligt. Jag är bekymrad över hur tonen från vissa aktörer ökar polariseringen och därmed minskar allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Att använda sig av så kallade alternativa fakta, eller välja ut delar av fakta om man så vill, för att driva sin tes är inte värdigt det annars så viktiga offentliga samtalet.

Med anledning av Rysslands invasion av Ukraina är det många företag som helt avbryter sina affärsmässiga relationer med Ryssland. Det är fullt begripligt och rätt att isolera ryska intressen. I tider av krig är det mer angeläget än någonsin att stå upp för demokratin och mänskliga rättigheter. Hur ska då advokater agera i sina relationer med ryska klienter? Advokater är inte politiker eller affärsmän, utan har som främsta uppgift att lojalt och oberoende ta tillvara sin klients intressen. Det innefattar att även företräda klienter som är utsatta eller ifrågasatta. Det innebär att även ryska medborgare och företag generellt har rätt till rättsligt biträde och rådgivning. Att frånträda ett uppdrag kan emellertid behöva ske när en klient är ålagd sanktioner, exempelvis för att inte riskera att främja orätt.

Det är krig i Europa. Det är svårt att förstå och samtidigt helt nödvändigt att ta in. Cirka 120 mil från Sverige har ryska styrkor invaderat sitt grannland det demokratiska Ukraina i strid med folkrättens grundprinciper.

Det är nu solidariteten betyder allt. Advokatsamfundet har fördömt den ryska invasionen och vidtar olika åtgärder som, på de sätt vi kan, förhoppningsvis kan bidra. Vi har samordnat advokater som arbetar med migrationsrätt för att ge kostnadsfri juridisk rådgivning till flyktingar från Ukraina. Vi har donerat pengar tillsammans med flera stora affärsjuridiska advokatbyråer till Röda korset och UNHCR för deras arbete för utsatta människor i och på flykt från Ukraina. Vi har också tagit fram information till stöd och hjälp för advokater om hur de kan agera advokatetiskt i rådande situation.

Att media granskar advokater och exempelvis rapporterar om kostnadsräkningar – det är en del av journalistkårens jobb. I förlängningen är det en del av ett öppet demokratiskt system. Granskningar av advokatskrået är viktiga och det ska vi tåla.

Strax före jul kom regeringens redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under år 2020 (Skr. 2021/22:79). Den passerade relativt obemärkt vilket föranledde mig att skriva en debattartikel som Dagens Nyheter publicerat. Den främsta anledningen till debattartikeln är att det, enligt min mening, saknas en debatt och diskussion kring rättssäkerhetsaspekterna vid införandet av nya förslag om hemliga tvångsmedel.

Det finns 2 048 advokatbyråer i Sverige. På dem arbetar (december 2021) 9 129 antal advokater och biträdande jurister som igår fick en julhälsningsfilm från mig och Advokatsamfundet. Anledningen att mailet skickas till alla jurister är att det är deras mejladresser som finns inlagda och registrerade i vårt system. Men på advokatbyråer arbetar inte bara jurister utan många andra medarbetare med kompetens som är helt nödvändig för att advokatbyråerna ska fungera.

Det är en konst att vara advokat. Och inte vilken konst som helst, utan konsten att lyfta en annan människa: klienten.

Så skriver jag i förordet till den bok, ”Samfundet och samtiden”, som vi har tagit fram om den nya moderna konsten som hänger på Advokatsamfundet.

Förhoppningsvis inspirerar konsten till fortsatt fria och oberoende advokater som lyfter människor och sina klienter till nya nivåer, precis som konsten gör.

Som Dan Wolgers säger när han citerar Robert Filliou: ”Konsten är det som gör livet mer intressant än konsten”. Kanske är också juridiken det som gör livet mer intressant än juridiken.

En grundläggande princip i vårt rättssystem är ”access to justice”. Det vill säga att alla ska ha möjlighet till rättskipning och kunna hävda sin rätt i domstol. Alla ska vara lika inför lagen och det är därför inte acceptabelt om en person, jämfört med en annan, inte har möjlighet att föra fram sin sak i domstol. T.ex. genom att inte ha råd med ett rättsligt biträde. Eftersom inkomsterna i samhället ständigt ökar medan gränsen för rättshjälpen är densamma så kan allt färre ta rättshjälpen i anspråk för varje år som går. Det drabbar alltför många och allt fler av de medborgare som har rätt att vara likställda inför lagen; lika likställda som de som har råd eller de som har inkomster under 260 000 kr per år.

Fallet Tim handlar om en snart treårig pojke som riskerar att ensam utvisas till Nigeria. Det har väckt stor uppmärksamhet och mycket känslor. Och det med rätta. Det finns många frågor att ställa sig utifrån ett barnperspektiv. Man kan också undra hur ett beslut om utvisning av Tim påverkar vårt förtroende för rättsordningen. Det bästa sättet att reparera den skada tilltron till rättssystemet får av den här typen av beslut, är att frågan om Tims bästa snarast möjligt prövas ur ett helhetsperspektiv. Är det proportionerligt att ett så litet barn måste lämna sitt familjehem och utvisas?

Är tre år en alltför kort tid för inskolning i advokatyrket? Från flera olika håll har frågan ställts den senaste tiden i samband med diskussionen om advokatetik. Jag har från flera håll hört argumentet att man måste återgå till ett femårskrav.

Att höja kvalifikationstiden i Sverige idag är inte realistiskt ur ett EU-rättsligt perspektiv. Det kan även understrykas att förändringen avseende tidskravet inte har inneburit att lämplighetsbedömningen har förändrats.

Även om vi inte höjer kvalifikationstiden är jag övertygad om att vi, med vårt aktiva arbete, kan upprätthålla den höga kvalitet som Sveriges advokater ändå har.

”Oberoende advokater och ett oberoende advokatsamfund är av avgörande betydelse för den demokratiska rättsstaten.” Så inleds Advokatsamfundets rättsstatliga program. Redan år 1988 utarbetade Advokatsamfundet ett rättssäkerhetsprogram. Den 10 juni 2021 beslutade styrelsen att anta ett reviderat program.

Advokatsamfundet vill med det rättsstatliga programmet bidra till ett ökat fokus på och kunskap om rättssäkerhetsfrågor i dag. Det rättsstatliga programmet ska underlätta för ledamöter och andra att ta del av grundläggande rättssäkerhetsprinciper, värden i en demokratisk rättsstat och advokatens roll i en rättsstat.

Förhoppningen är att Advokatsamfundets rättsstatliga program ska utgöra stöd och inspiration för advokaters verksamhet i rättsstatens tjänst. Oberoende advokater är nödvändiga i en demokratisk rättsstat och den demokratiska rättsstaten är nödvändig för oss alla.

Du kan inte alltid välja bort juridiken men du kan välja en advokat – du har ett val!” förmedlar den film som vi idag har publicerat och som riktar sig till alla de som behöver juridisk rådgivning. Filmen är framtagen, främst för alla familjerättsadvokater, i syfte att sprida kunskap om skillnaderna mellan advokat och jurist.

Det finns en anledning till att vi har tagit fram filmen nämligen att inte alla som söker juridisk rådgivning vet skillnaden mellan en advokatbyrå och en juristbyrå. Som klient har man ett val och det är viktigt att ha kunskap om skillnaderna innan man bestämmer sig för hos vem man ska söka rådgivning.

Den som är misstänkt och har hela statens maktapparat mot sig behöver en talesperson för att klara av sitt försvar, det varken orkar eller har man själv som misstänkt tillräcklig kompetens för. I en rättssäker demokrati vill vi inte att oskyldiga människor ska sitta i fängelse därför att vi inte har lyssnat på dem. Det gäller de som är misstänkta för de allvarligaste brotten också.

Att häktestiderna kan förkortas genom effektivare brottsutredningar (vilket kräver resurser) skulle varken vara negativt för de häktade, eventuella brottsoffer, vittnen eller förtroendet för rättsväsendet. Tvärtom skulle snabbare och mer effektiva brottsutredningar gynna alla inblandade. Att det inte prioriteras är svårbegripligt.

Maxbeloppet för den straffavgift som advokater kan åläggas har varit oförändrat sedan år 1997. Under dessa 24 år har ändringar av liknande sanktionsavgifter skett och penningvärdet förändrats. Även den allmänna uppfattningen om vad som är en adekvat straffavgift har förändrats. För att säkerställa att sanktionen är proportionerlig i förhållande till överträdelsernas allvarlighetsgrad anser Advokatsamfundet att en översyn behövs och styrelsen beslutade den 22 januari att tillsätta en arbetsgrupp. Arbetsgruppens uppdrag blir att se över taket för straffavgiften och föreslå en eventuell höjning genom lagändring. Den senaste tidens debatt och diskussioner om advokatetiken har gjort det tydligt att en översyn är nödvändig.