Vår rättsstat

Det finns inte någon verklig demokrati utan en fungerande rättsstat. Det skriver jag, Anders Eka, ordförande i Högsta domstolen, Helena Jäderblom, ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, Petra Lundh, riksåklagare vid Åklagarmyndigheten och Anders Perklev, hovrättspresident i Svea hovrätt, i förordet till skriften Slå vakt om rättsstaten som vi nyligen har publicerat.

Det är angeläget att inte ta demokratin för given och att vi ökar medvetenheten och kunskapen om vår rättsstat. Varför? Jo, för att den är till för att skydda våra mänskliga fri- och rättigheter.

Så här skriver Johan Hirschfeldt i artikeln ”Krisen för den demokratiska rättsstaten” i Svensk Juristtidning:

”Förutsättningen för en fungerande demokrati är att de som tillhör minoriteten inte ska behöva frukta maktmissbruk från majoritetens sida och att växling vid makten är möjlig. Det krävs förfaranden och institutioner (checks and balances) som säkerställer detta. Rättsstatsprincipen är här av central betydelse. En kris för rättsstaten blir också en kris för demokratin.”

Mot bakgrund av utvecklingen i vissa länder i Europa – men också tendenser i Sverige – är det viktigare än någonsin att hålla diskussionen om rättsstaten levande.

Ett centralt perspektiv är hur vi med våra egna lagar och författningar ska kunna skydda domstolarnas oberoende och andra viktiga rättsstatliga element. Ett annat minst lika avgörande perspektiv är vilka tendenser vi ser i vårt samhälle som handlar om försök att omdefiniera innehållet i vad en demokratisk rättsstat faktiskt är. Och hur vår rättsstat idag fungerar för den enskilde när hans eller hennes fri- och rättigheter utmanas.

Vilket skydd ger våra egna lagar?

I Sverige är vi ur ett globalt perspektiv mycket högt rankade vad gäller vår rättsstat. Men vi står inte isolerade och opåverkade av strömningar som utmanar den demokratiska rättsstatens principer. Utvecklingen i Polen och Ungern är varnande exempel där det har skett en försvagning av den demokratiska rättsstaten under flera år. De styrande politikerna har successivt, på lite olika sätt i de båda länderna, tagit över rättsväsendet. Som ett resultat blir domstolarna den politiska maktens tjänare. Det är en utveckling som är mycket farlig om vi vill leva i ett samhälle där mänskliga fri- och rättigheter skyddas.

För närvarande utreder en särskild parlamentarisk kommitté (dir. 2020:11) i Sverige formerna för ändring av vår grundlag och behovet av att stärka skyddet för domstolarnas oberoende. Det är ett viktigt och nödvändigt arbete för att stärka demokratin. Utredningen ska presenteras den 15 februari 2023. För även i Sverige skulle en liknande process som i Ungern och Polen kunna ske genom politiska beslut utan ändring i vår grundlag (se artikeln ”Även i Sverige kan politiker lagligt ta makten över lagen”, s. 24). Det kan exempelvis handla om att sänka domares pensionsålder samtidigt som regeringen utser nya domare som springer dess ärenden. Att något dylikt skulle hända idag i Sverige är inte troligt – men det är möjligt.

Domstolarnas oberoende är en av de viktigaste frågorna, men utöver detta finns också andra risker för försvagningar av en rättsstatlig demokrati. Det kan t.ex. handla om att ta politisk kontroll över institutioner som fria medier eller oberoende advokater. Det behöver vi också ha medvetenhet och kunskap om. Ta gärna del av Advokatsamfundets rättsstatliga program i vilket vi presenterar vår principiella inställning i ett antal frågor som bedöms grundläggande i en demokratisk rättsstat.

Vilka tendenser ser vi till en omdefiniering av vad en demokratisk rättsstat faktiskt är?

Större politiska förändringar tvingas inte alltid igenom i direkt strid med grundlag. Istället kan det ske genom subtila försök att påverka och förskjuta våra åsikter. Det sker genom retorik och handlingar som relativiserar och urvattnar viktiga principer.

Att inte alla länder inom EU delar synen på rättsstatens principer är i sig oroande. Nyligen röstade t.ex. EU-parlamentet genom ett fördömande där Ungern inte längre ses som en fullvärdig demokrati – alla ledamöter ställde sig dock inte bakom beskrivningen av Ungerns utveckling med hänvisning till att det saknas en strikt definition av vad som fordras för att kalla det en överträdelse av rättsstatens principer. Detta trots att både verkligheten och forskning visar bl.a. hur de styrande har tagit kontroll över domstolarna. En sådan inställning och relativisering av utvecklingen av den ungerska demokratin påverkar och riskerar att underminera de rättsstatliga principernas legitimitet. Här har vi en skyldighet att öka kunskapen om och förståelsen för våra svenska principer.

När den enskildes fri- och rättigheter utmanas

För den enskilde medborgaren är det angeläget att det, i det offentliga rummet, ständigt diskuteras hur vår rättsstat fungerar i praktiken.

Den senaste tidens kriminalpolitiska debatt har lagt mycket vikt vid rättstrygghet och statens möjligheter att lagföra brott. Risken med att enbart fokusera på statens möjligheter att utöva sin makt är att vi förskjuter gränserna för de enskildas möjligheter att försvara sig.

Som advokat företräder du ofta klienter, oavsett rättsområde, där du i praktiken kan se att individers rättigheter kränks. Det kan handla om en förälder som varken får rättshjälp eller rättsskydd och därför inte har råd med ett ombud i en domstolsprocess. Det kan också röra sig om ett barn som inte kan få ut sitt skadestånd efter att ha blivit utsatt för brott. Eller en företagare som försöker få rätt mot Skatteverket, men inte får en opartisk bedömning av domstolen. På individnivå sker det kränkningar som hänger samman med hur vår rättsstat fungerar. Det är viktigt att belysa dem för att försöka få till stånd förbättringar. Läs t.ex. om Advokatsamfundets arbete för att förstärka rättssäkerheten i skatteprocessen.

Oavsett perspektiv är det centralt att öka kunskapen om vår demokratiska rättsstat – vilket vår skrift förhoppningsvis bidrar till. Vi lever i en tid präglad av ökad polarisering. Olika grupper ställs mot varandra i samhället (stad och land, olika trostillhörigheter, sekulära grupper eller etniciteter t.ex.). Det kan leda till rädsla och ilska. Varför ska den grupp som jag tillhör behöva göra uppoffringar för en annan grupps väl och ve? Det kan också bidra till misstro. I sådana tider ökar riskerna att vi accepterar inskränkningar i mänskliga fri- och rättigheter. Och detta både på samhälls- och individnivå. Här måste vi ha ett vaket förhållningssätt och vid behov ifrågasätta retoriken i samhällsdebatten. Låt oss inte medverka till färre mänskliga fri- och rättigheter – varken för vår egen eller för andras skull. Kort och gott – vi måste slå vakt om rättsstaten.

Mia Edwall Insulander