När nya lagregler drabbar barn negativt

Barn som har blivit utsatta för brott av en närstående är mycket sårbara. Inte bara har barnet drabbats av en handling som är olaglig och som kan vara mycket kränkande, utan det har också skett av en person som barnet står i beroendeförhållande till på något sätt.

Lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn trädde i kraft den 1 januari 2000. Den syftade till att bättre skydda barns rättigheter vid misstanke om att en närstående begått brott mot barnet.

Efter lagändringar den 1 juli 2021 råder emellertid stora praktiska svårigheter och tillämpningsproblem. Problemen är så stora att advokater inte längre alltid kan utföra uppdragen som särskilda företrädare på ett tillfredsställande sätt. Ett flertal advokater har meddelat både Advokatsamfundet och domstolarna att de inte längre åtar sig uppdrag som särskilda företrädare. Situationen har blivit helt oacceptabel och behöver en snar lösning. Det är barn som drabbas negativt, barn som redan är i en mycket utsatt situation.

En särskild företrädare ska förordnas om ett brott som kan leda till fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år och

en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller
det kan befaras att en vårdnadshavare p.g.a. sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt.

En särskild företrädares roll är alltså att ta till vara barnets rättigheter i den rättsliga process som följer efter att barnet har blivit utsatt för brott av någon närstående. Det är en mycket svår situation som barnet då befinner sig i och det är av största betydelse att den särskilda företrädaren utför uppdraget på ett professionellt sätt. Endast advokater eller biträdande jurister som p.g.a. sina kunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper är särskilt lämpliga får förordnas. Uppdraget innebär bl.a. att ta ställning till om barnet bör genomgå förhör eller läkarundersökning inom ramen för polisutredningen och att föra en skadeståndstalan.

Att arbeta som särskild företrädare är ett krävande och mycket speciellt uppdrag. Uppdraget ställer höga krav på företrädarens lämplighet, integritet och förmåga att fatta beslut som gör att barnets rättigheter tas tillvara på bästa sätt.

Genom den lagändring som trädde i kraft förra sommaren utvidgades uppdraget på ett sätt som i många fall gör det omöjligt att utföra det på bästa sätt för barnet. Efter lagändringen omfattar uppdraget även att ta tillvara barnets rätt vid åtgärder som rör verkställighet av skadestånd och ansökan om brottsskadeersättning.

Tyvärr innehåller dock varken lagtexten eller förarbetena några tydliga ramar för hur det utvidgade uppdraget ska utföras. Detta medför stora svårigheter varav några kan exemplifieras:

Den särskilda företrädaren ska enligt lagtexten ansöka om brottskadeersättning för barnet. En förutsättning för en sådan åtgärd är dock att skadan inte täcks av annan ersättning som den skadelidande har rätt till. För att barnet ska kunna få brottsskadeersättning krävs därför att den särskilda företrädaren först har undersökt möjligheten att begära ersättning från barnets eventuella försäkringar, något som i många fall inte är möjligt.
Det föreligger svårigheter för särskilda företrädare att öppna bankkonton med s.k. överförmyndarspärr för utbetalning av skadestånd eller brottsskadeersättning till barnet. Flertalet banker har haft uppfattningen att en särskild företrädare inte är behörig att öppna ett konto å barnens vägnar. Det kan därför ifrågasättas om lagstiftaren överhuvudtaget har analyserat de praktiska effekterna och förutsättningarna för lagändringen i detta avseende och om avsikten alls varit att det skulle ankomma på den särskilda företrädaren att öppna ett konto i barnets namn.
Innan lagändringen förra året förordnades ofta en god man för barnet för att öppna ett överförmyndarspärrat konto när skadestånd eller brottskadeersättning skulle betalas ut, men på grund av den nya lagstiftningen sker så oftast inte längre. Det gör att det, om den särskilda företrädaren inte heller kan ombesörja ett konto, inte längre finns några möjligheter alls att skapa förutsättningar för utbetalningar av skadestånd eller brottskadeersättning till barnet.
Efter lagändringen ska den särskilda företrädarens kostnader för att begära ersättning som rör verkställighet av skadeståndet/brottsskadeersättningen, lämnas in senast inom ett år från det att domen vann laga kraft. Processen kring att begära verkställighet tar emellertid i vissa fall längre tid än ett år. Detta innebär att den särskilda företrädaren inte får betalt. Det innebär också att det råder en osäkerhet kring hur länge den särskilda företrädaren, för barnets räkning, ska vidta åtgärder inom ramen för det utvidgade uppdraget, till exempel att bevaka en eventuell fordran hos Kronofogdemyndigheten.
Den nya lagen kan dessutom tolkas som att advokaten alltid är skyldig att begära verkställighet av skadestånd. Detta är emellertid problematiskt eftersom det inte alltid är till barnets bästa att göra det.

Man kan sammantaget med fog fråga sig hur det kan bli så att ny lagstiftning, som varken är tillräckligt tydlig eller ens möjlig att tillämpa, genomförs. Jag vill också understryka att vad som redogjorts för ovan inte bara är praktiska problem, utan även innebär svårigheter för advokater att utföra uppdraget i enlighet med vad advokatetiken kräver.

I remissvar den 13 september 2019 skrev Advokatsamfundet bl.a. att

”Advokatsamfundet ifrågasätter emellertid om behörighetsfrågan härigenom blir tillräckligt tydligt reglerad. Advokatsamfundet vill framhålla att det inte får råda några tveksamheter kring den särskilda företrädarens behörighet i fråga om att för barnets räkning ansöka om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten och om brottsskadeersättning och efterfrågar därför ett förtydligande i denna fråga. Det är även av vikt att den som utsetts till särskild företrädare, utifrån ett ansvarsperspektiv, med säkerhet vet hur länge uppdraget är pågående”.

De synpunkter vi lämnade i remissvaret har lagstiftaren tydligen valt att bortse ifrån. Inte heller finns någon vägledning att hämta i förarbetena. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det djupt olyckligt att regeringen inte närmare analyserar remissvaren och tar till sig synpunkter från de företrädare för rättssamhället som i praktiken ska tillämpa lagstiftningen.

Konsekvensen blir att barn drabbas negativt. Därför är det bråttom att hantera oklarheterna. För att påskynda processen skrev jag den 21 mars 2022 ett brev till de aktörer som är involverade i processen. Syftet var att informera samtliga involverade om vår syn på saken samt efterhöra om de delar vår uppfattning. Av de svar som vi fått framgår att flera aktörer delar vår bild av att lagstiftningen fått praktiska effekter som är ohållbara och som omgående behöver lösas.

Det är helt orimligt att lagändringar som har skett i syfte att ge barn möjlighet till upprättelse, snarare orsakar så stora tillämpningssvårigheter att utsatta barn inte fullt ut kan få sina rättigheter tillgodosedda.

Mia Edwall Insulander