Disciplinnämnden

Det är lätt att ha åsikter om det man inte känner till. Särskilt enkelt verkar det vara att tycka att Advokatsamfundet inte tar frågan om oetiska advokater på allvar och att disciplinnämnden inte hanterar ärenden på ett sätt som man själv tycker är bäst.

Vi kan gärna ha en debatt och diskussion om advokatetiken och om hur tillsynen fungerar, men den måste ske baserat på fakta. Det är både orimligt och fel att dra slutsatsen att Advokatsamfundet ”förminskar problemet” därför att vi påpekar att det är ett fåtal advokater som allvarligt bryter mot god advokatsed.

Det är också direkt fel att vårt disciplinförfarande helt förlitar sig på att anmälare (t.ex. åklagare) förser nämnden med omfattande utredning för att den ska kunna agera. 

Ur ett etiskt perspektiv bör man kunna förvänta sig av debattörer som arbetar inom rättsväsendet att de utgår från fakta innan de drar slutsatser och argumenterar för dem offentligt. Jag är bekymrad över hur tonen från vissa aktörer ökar polariseringen och därmed minskar allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Att använda sig av så kallade alternativa fakta, eller välja ut delar av fakta om man så vill, för att driva sin tes är inte värdigt det annars så viktiga offentliga samtalet.

För att ge möjlighet till ökad kunskap kring hur Advokatsamfundets disciplinnämnd arbetar kommer här saklig information.

1. Ärenden kommer in till disciplinnämnden på tre sätt: i) genom att någon som är saklegitimerad/berörd av saken gör en anmälan, ii) genom att samfundets styrelse beslutar att uppta ett disciplinärende och hänskjuta det till nämnden, och iii) genom initiativ av Justitiekanslern (JK), som utövar tillsyn över samfundets disciplinära verksamhet.

2. Handläggningen av ärenden i nämnden följer förvaltningsrättsliga principer. Förvaltningslagens regler om att kommunicera följs.

3. Förfarandet är i allt väsentligt skriftligt.

4. Den advokat mot vilken anmärkning riktas får tillfälle att yttra sig över anmärkningen. Advokaten är skyldig att avge sådant yttrande och att tillhandahålla de dokument eller svara på de frågor som nämnden eller samfundets generalsekreterare begär.

5. Disciplinnämnden kan besluta om att hålla muntlig förhandling i ett ärende. Nämnden ska alltid besluta om muntlig förhandling om uteslutning kan komma ifråga som påföljd.

6. Handläggningen och prövningen i disciplinnämnden omfattas av sekretess. De färdiga besluten går att ta del av och skickas också samtliga till JK för granskning.

7. JK kan överklaga nämndens beslut till Högsta domstolen. En advokat kan överklaga ett beslut om uteslutning till Högsta domstolen.

8. Nämnden består av 11 ledamöter (8 advokater och 3 offentliga representanter) och nämndens verksamhet utgör myndighetsutövning.

Mot bakgrund av ovanstående kan konstateras att den tillsyn som bedrivs inte enbart förlitar sig på anmälare. Tvärtom prövar disciplinnämnden många ärenden som inte grundar sig i anmälningar. Som exempel kan nämnas det beslut om uteslutning som disciplinnämnden meddelade den 26 februari 2022, där fem av åtta ärenden var av styrelsen upptagna disciplinärenden utan anmälan.

Om en person har gjort en disciplinanmälan blir han/hon part i ärendet. Anmälan baserar sig oftast på anmälarens egna erfarenheter. Eftersom förfarandet i nämnden huvudsakligen sker skriftligt är det självklart viktigt hur mycket information och fakta som anmälaren kan lämna; ju mer underlag desto lättare att fatta ett fullgott beslut. Om viss utredning saknas har emellertid både nämnden och jag som generalsekreterare möjlighet att ställa frågor och begära kompletteringar från advokaten. Detta sker regelbundet.

Jag förstår att man kan ha åsikter om att disciplinnämndens förfarande följer förvaltningsprocessen och huvudsakligen är skriftligt eftersom det säkert kan upplevas som ”krångligt”. Här finns kanske möjlighet att göra vissa justeringar, men att utifrån det och handläggningen i enstaka ärenden påstå att vi daltar med gangsteradvokater är en direkt felaktig slutsats. Den senaste tidens uteslutningar visar med stor tydlighet att det inte sker något daltande och jag kan försäkra dem som eventuellt är oroliga för det, att våra handläggningsrutiner inte medför att vi inte tar vår uppgift på största allvar.

Utöver själva förfarandet i disciplinnämnden arbetar Advokatsamfundet också proaktivt med att tillskriva advokater i fråga om hur advokatverksamhet bedrivs, t.ex. inom ramen för vår proaktiva tillsyn. Advokatbyråerna måste svara på dessa tillskrivningar.

Majoriteten av ärendena i disciplinnämnden handlar inte om brottmål. Antalet anmälningar från åklagare är försvinnande liten i relation till andra anmälningar (av 476 anmälningar förra året handlade det om färre än 5 procent). Att det emellertid är nödvändigt att åklagare och andra involverade aktörer i ärenden och mål där advokater arbetar faktiskt gör anmälningar till oss, säger sig nästan självt. Det är de inblandade parterna som har erfarenhet av advokatens agerande. Advokatsamfundet varken kan eller bör ha en egen underrättelseverksamhet där vi ”spanar” på våra ledamöter.

Det tål att sägas igen – de advokater som bryter allvarligt mot advokatetiken är få. Vi ska inte dra osakliga slutsatser och ha fördomar om alla de advokater som jobbar hårt varje dag och utför sina uppdrag etiskt och professionellt. Men vi ska förstås inleda ärenden och pröva etiken i de ärenden där det förekommer etiska övertramp. Det gör vi, och det kommer vi att fortsätta att göra. På ett rättssäkert sätt. Den myndighetsutövning Advokatsamfundet bedriver genom sin disciplinära verksamhet måste svara upp mot högst ställda rättssäkerhetskrav. En underrättelseverksamhet gentemot ledamöterna ligger inte inom ramen för den rättsstatliga roll som lagstiftaren gett Advokatsamfundet.

Det faktum att det under 2021, när advokatkåren bestod av 6 119 ledamöter, kom in 476 anmälningar jämfört med 604 anmälningar år 2000, när advokatkåren bestod av 3 590 ledamöter, säger mycket om den etiska nivån i advokatkåren. Det är inte att förminska problemen. Det är fakta.

Mia Edwall Insulander