Advokater ska tåla granskning

Att media granskar advokater och exempelvis rapporterar om kostnadsräkningar – det är en del av journalistkårens jobb. I förlängningen är det en del av ett öppet demokratiskt system. Granskningar av advokatskrået är viktiga och det ska vi tåla.

Det är bekymmersamt om förtroendet för advokater påverkas negativt av påståenden om att det skulle vara vanligt att brottmålsadvokater debiterar felaktigt utan konsekvenser. Den offentliga försvararens  uppdrag är att tillvarata den misstänktes rätt och det är angeläget för att verka för sakens riktiga belysning. Ur ett samhällsperspektiv är det därför viktigt att förtroendet upprätthålls så att principen om en rättvis rättegång kan upprätthållas. En advokat får självklart inte lämna oriktiga uppgifter i en kostnadsräkning. En domstol, eller annan som ska ta ställning till fakturan, ska kunna utgå från att de uppgifter som advokaten lämnar som underlag för ersättningen, är korrekta. Advokaten har ansvar för det.

Om en advokat begär felaktiga ersättningar kan det få både advokatetiska och straffrättsliga konsekvenser.

Advokater står under tillsyn av Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Tillsynsorganen ska se till att advokaten uppfyller sina skyldigheter, vilket förstås även omfattar att ta korrekt betalt. Det arvode som en advokat debiterar ska vara skäligt. Oskälig arvodesdebitering kan leda till disciplinärt ingripande – även om just skäligheten kan vara svår att bedöma i enskilda fall. Det måste inte vara ett åsidosättande av god advokatsed att advokatens bedömning inte överensstämmer med domstolens beslut. Om en advokat flagrant åsidosätter regeln om skälighet, och naturligtvis också om advokaten lämnar oriktiga uppgifter – då handlar det om brott mot god advokatsed.

När det gäller brottmål eller andra förordnanden där advokater får betalt av statliga medel är det extra angeläget att ersättningarna är korrekta. Utgifterna för offentliga försvarare, målsägandebiträden och andra rättsliga biträden har ökat. Under åren 2018–2020 ökade kostnaderna med 15 procent.[1] Den främsta förklaringen är att antalet förordnanden av offentliga försvarare och målsägandebiträden ökat,[2] men kostnadsökningen väcker frågor därutöver. Enligt Riksrevisionen har det under en längre tid funnits indikationer på brister i domstolarnas hantering av rättsliga biträdens ersättningsanspråk. Riksrevisionen har noterat att förutsättningarna för relevanta kostnadsprövningar inte är goda och att det finns brister i den dokumentation som ligger till grund för ersättningsanspråken.

Även Justitiekanslern, JK, har pekat på brister i flera led av kontrollsystemet och att t.ex. domstolarna i vissa fall underlåtit att rapportera beslut till Advokatsamfundet där ersättningen har satts ned.[3] Att domstolar rapporterar till Advokatsamfundet när den yrkade ersättningen till en advokat sätts ner med en betydande del är en viktig förutsättning för att vi ska kunna utföra vår tillsyn. Rapportering ska alltid ske när den yrkade ersättningen sätts ned med 50 000 kr eller mer.

I oktober 2021 kom Riksrevisionens granskningsrapport, RIR 2021:27 som visar att tingsrätterna inte utövar en betryggande kontroll av hanteringen av ersättningen och att systemet är föråldrat.

Domstolsverket arbetar för närvarande med att göra en analys av ersättningarna efter ett uppdrag från regeringen. Uppdraget slutredovisas snart, senast den 1 mars, och Advokatsamfundet för en dialog med Domstolsverket i det pågående arbetet.

Det tål att sägas igen – Advokatsamfundet välkomnar noggranna kontroller och utvärderingar av hur skattemedel för rättsliga biträden används. Samtidigt är det angeläget att påminna om att frågan om advokaters ersättning är mångfacetterad, och att ansvaret för kostnadskontroll är fördelat på flera aktörer.

1. Advokater får inte debitera felaktigt eller oskäligt mycket. Advokatsamfundet utövar en aktiv kontroll och tillsyn över felaktiga ersättningsanspråk. Samfundet utreder alla sådana fall som kommer till vår kännedom. Felaktigheter kan få disciplinära konsekvenser och i de allvarligaste fallen leda till uteslutning. Advokater riskerar också straffrättsliga påföljder när det felaktiga handlandet innefattar brott. Om en advokat begått brott är det i första hand de rättsvårdande myndigheternas ansvar att utreda och pröva, även om disciplinära påföljder kan bli aktuella.

2. Det är domstolarna som har det huvudsakliga ansvaret för att hantera ersättningsanspråk från rättsliga biträden och bedöma vad som är skäligt i det enskilda fallet. Även JK utövar viss extern kontroll över ersättningssystemet, och det är angeläget att alla inblandade har effektiva verktyg för granskning och bedömning.

3. Att domstolen gör en annan bedömning än advokaten av ersättningens skälighet måste inte betyda att advokaten har debiterat oskäligt eller oriktigt.

4. Ökade kostnader för rättsliga biträden innebär inte per automatik att advokater har agerat klandervärt. Tvärtom är den främsta förklaringen till de ökade kostnaderna att brottmålen blir allt fler och att stora och komplicerade mål kräver mer tid från advokaterna för att deras klienter ska få en rättvis rättegång.

5. Rätten att få en försvarare helt, eller delvis, utan egen kostnad är en väsentlig del av rätten till en rättvis rättegång och är en rättighet enligt bl.a. Europakonventionen.

6. Uppdraget som offentlig försvarare innebär ett särskilt ansvar och ska enligt lag utövas av advokater. Anledningen till att det ska vara just advokater är att advokaterna står under offentligrättslig tillsyn och har ett ansvar för att uppdraget utförs på ett från både det allmännas och den enskildes synpunkt tillfredsställande sätt (prop. 1972:4, s. 264 f.).

När Domstolsverket redovisar sitt arbete återkommer Advokatsamfundet med mer information om fakturering. Det är angeläget att det inte råder osäkerhet i dessa frågor.

Så summa summarum – granskningarna är av godo, även om utgångspunkten är kravet på att all fakturering som en advokat utför ska vara korrekt.

Mia Edwall Insulander

[1] Riksrevisionens granskningsrapport RIR 2021:27, s. 7.

[2] Domstolsverket 2021.

[3] Justitiekanslerns särskilda granskning av den statliga kontrollen av ersättningar till rättsliga biträden (diarienr 2020/6592).