Professionella penningtvättare

Nyligen publicerade finanspolisen sin rapport Professionella penningtvättare – branscher, modus och kopplingar till kriminella nätverk.

I rapporten från mars 2024 beskrivs att ett stort antal verksamhetsutövare, bl.a. advokater, förekommer som professionella penningtvättare, s.k. PML-aktörer. Av rapporten framgår att advokater ”dels hjälper kriminella aktörer med bedrägeriupplägg och med råd och dåd om hur man sätter upp exempelvis skalbolag och stiftelser i syfte att tvätta pengar, dels förser dem med uppgifter ur såväl polisregister som information om brottmål”.

Finanspolisen skriver vidare i sin rapport dels att advokater rapporterar misstänkt penningtvätt i alldeles för liten omfattning, dels att det är en stor brist att Advokatsamfundet inte rapporterar penningtvättande advokater till de brottsbekämpande myndigheterna.

Rapporten har också fångats upp av media, bl.a. SvD där man hävdar att Advokatsamfundets tillsynsarbete inte räcker.

Rapportens påståenden är viktiga att bemöta. Att advokatverksamhet riskerar utnyttjas av kriminella element i penningtvättssyfte är inget nytt men mycket angeläget att bekämpa. Detta var orsaken till att advokater kom att omfattas av den rigorösa penningtvättslagstiftningen redan 2005.

I den nationella riskbedömning som gjordes 2020/2021 klassificerades advokatverksamhet som en ”medelhög sektorsrisk” (till skillnad från många andra sektorer som klassificerades som högrisksektorer). Finanspolisen tycks nu i denna rapport, på egen hand, ha gjort en annan bedömning av riskklassificeringen av advokatverksamheten. Detta är i sig anmärkningsvärt.

Reflektioner över finanspolisens rapport såvitt avser advokater

Hur omfattande är problemet med penningtvättande advokater egentligen?

Hur stort problemet med advokater som PML-aktörer egentligen är i vårt land går inte att sluta sig till utifrån finanspolisens rapport. Utöver tre hänvisningar till brottmål som inbegriper advokater (två lagakraftvunna domar och ett åtalsbeslut), hänvisas till en Europol-undersökning från 2021, som vi inte vet vilken verklighet eller vilka länder den omfattar.

Av rapporten framgår att det är ”underrättelsemässigt bekräftat” att det finns advokater som nyttjas av kriminella nätverk som ”brottskonsulter” och genom insyn i pågående utredningar. Exakt vad det är för uppgifter som finanspolisen baserar denna slutsats på är oklart. Advokatsamfundet kan emellertid konstatera att det inte tycks ha inletts någon större mängd förundersökningar baserade på uppgifterna. Advokatsamfundet har heller inte fått del av någon sådan information.

Det hade varit önskvärt att få tillgång till information från finanspolisen, om de har sådan, för att kunna utöva den proaktiva och disciplinära tillsyn som alltid utförs beträffande misstankar om att advokater inte följer lag eller advokatetiska regler. Finanspolisen är en brottsbekämpande myndighet, vilket Advokatsamfundet inte är. För att kunna utöva vår tillsyn har vi behov (bland annat) av information och underlag från myndigheter.

Lågt antal rapporteringar enligt penningtvättslagen från advokater

Advokater och advokatbyråer har en skyldighet att rapportera misstänkt penningtvätt i vissa utpekade situationer, och det har gällt under lång tid.    

Lagstiftningen skiljer på rapporteringsskyldighet – där advokaten själv misstänker att sin verksamhet kan vara utnyttjad i penningtvättssyften – och uppgiftsskyldighet – där advokaten, utan egen förevarande misstanke, åläggs att lämna information om klient och uppdrag till finanspolisen. Såvitt känt för Advokatsamfundet har det senare aktualiserats ytterst sällan, vilket är något som finanspolisen ensamt styrt över.

Att advokater sällan har rapporterat misstänkta fall av penningtvätt enligt penningtvättslagen stämmer till viss del (endast 10 rapporter de senaste fyra åren), men skälen för detta är flera – och helt andra än de som finanspolisen tycks vilja göra gällande. Några av dessa orsaker är följande.

För det första beror det på att själva penningtvättslagen innehåller uttryckliga undantag från när advokater behöver rapportera misstänkt penningtvätt. Det beror på advokatens rättsstatliga roll som rättslig rådgivare som har att upprätthålla oberoende, tystnadsplikt och lojalitet gentemot klient. Lagstiftaren har alltså ansett det viktigt att ta hänsyn till dessa advokatetiska kärnvärden.

En annan viktig orsak till en låg rapporteringsfrekvens är att advokater lägger ner stor kraft och mycket resurser på att inhämta utförlig och omfattande utredning för att uppnå erforderlig klientkännedom. Något de måste göra både enligt lag och det advokatetiska regelverket. De advokater som inte känner sig trygga i sin klientkontroll antar normalt inte det erbjudna uppdraget och är därmed inte rapporteringsskyldiga som huvudregel.

Ett tredje skäl är den omfattande proaktiva tillsyn som utförs och som fått avsedd effekt på advokatbyråernas riskbedömningar och hantering av ärenden som omfattas av penningtvättslagen.

Det går alltså inte att dra några egentliga slutsatser av en låg rapporteringsfrekvens från advokater. Det är inte heller antalet rapporteringar i sig som visar om ett tillsynssystem är väl fungerande.

Ska Advokatsamfundet rapportera misstänkt penningtvätt? 

Det andra stora problemet som finanspolisen ser; nämligen att Advokatsamfundet inte rapporterar penningtvättande advokater, har flera orsaker. För det första saknas det i nuvarande lagstiftning en sådan möjlighet/skyldighet för Advokatsamfundet att rapportera sina ledamöter till finanspolisen.

Så är det även i det stora flertalet andra länder inom EU.

Det hänger samman med såväl det faktum att samfundet inte är någon myndighet och därmed inte omfattas av lagstiftningens underrättelseskyldighet till finanspolisen. Det hänger också samman med att det inte ligger i Advokatsamfundets rättsstatliga roll och uppgift att polisanmäla sina ledamöter. Och så resonerar man alltså också inte bara i Sverige utan även i andra EU-länder.

Advokater som misstänks verka i strid mot lag eller advokatetik omfattas dock undantagslöst av den disciplinära tillsyn som tillkommer samfundets myndighetsutövning.

En av de mest grundläggande rättsstatliga principerna är ett oberoende advokatväsende, skiljt från statsmakterna. Advokatsamfundet kan, får och ska därför inte utan lagstöd utgöra en förlängd arm till de brottsbekämpande myndigheterna.   

Advokatsamfundet ifrågasätter vidare rapportens slutsats att det faktum att samfundet inte har någon underrättelseskyldighet om misstänkt penningtvätt till Finanspolisen skulle innebära en ökad sårbarhet. Det verkar nämligen inte som att de tillsynsmyndigheter som idag redan omfattas av en underrättelseskyldighet använder den i någon större utsträckning. Av rapporten framgår att inte en enda av de tillsynsmyndigheter som idag har en underrättelseskyldighet gentemot finanspolisen, inkom med någon misstankerapport under 2023

Detta innebär emellertid inte att Advokatsamfundet inte agerar om det inom ramen för tillsynen uppmärksammas omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller utgöra penningtvätt. Inom Advokatsamfundets verksamhet likställs penningtvättsbrott med vilken annan brottslighet som helst. Om det inom tillsynen eller på annat sätt uppdagas att en advokat eller advokatbyrå brutit mot reglerna i penningtvätts- eller penningtvättsbrottslagen initieras omgående ett disciplinärt ärende och kan utifrån omständigheterna i det enskilda fallet rendera en disciplinpåföljd (t.ex. uteslutning eller varning med straffavgift) eller i vissa fall en sanktionsavgift.

Det pågår också för närvarande ett lagstiftningsarbete på EU-nivå för att ytterligare förstärka medlemsstaternas arbete mot penningtvätt, vilket bland annat kommer att innebära att advokatorganisationer ställs under statlig myndighetstillsyn och där denna myndighet kommer att få en underrättelseskyldighet gentemot finanspolisen i fråga om förekomsten av misstänkt penningtvättsbrott som omfattas av straffrättsliga påföljder.

Övrigt om Advokatsamfundets arbete mot penningtvätt

Advokatsamfundet har under lång tid aktivt på olika sätt arbetat för att förhindra att advokatverksamhet ska utnyttjas i penningtvätts- eller terroristfinansieringssyften.

Vid årsskiftet 2024 inrättades en särskild tillsynsenhet som är organisatoriskt skild från Advokatsamfundets övriga verksamhet. Tillsynsenheten har för avsikt att under året avsevärt utöka tillsynen enligt penningtvättslagen.

Det är inte antalet ”pinnar” i finanspolisens rapporteringsmanual som gör skillnad. Ett proaktivt och genomgripande tillsynsarbete för att ytterligare säkra kompetens och erfarenhet kring tillämpningen av penningtvättslagstiftningen bedöms utgöra ett betydligt effektivare verktyg för att ytterligare minska risken för att advokater och advokatbyråer utnyttjas för eller medverkar i penningtvätt.

Mia Edwall Insulander

För en längre version av detta blogginlägg, läs här