Om möjliggörare för kriminella nätverk

En möjliggörare är en person som missbrukar sin anställning eller uppdrag i kommunal, statlig eller privat sektor till förmån för kriminella. Möjliggörare finns i alla sektorer i vårt samhälle, t.ex. inom kommuner, näringslivet och rättsväsendet. Ämnet är högaktuellt; i veckan har Dagens Nyheter publicerat en uppmärksammad granskning av läckor och infiltrering inom polisen. Advokatbranschen är tyvärr inte heller förskonad från gängkriminellas infiltration.

Brottsförebyggande rådet, Brå, kom nyligen med en rapport, 2024:2, där man på regeringens uppdrag har gjort en studie av möjliggörare i legala sektorer som bistår kriminella nätverk. Undersökningen visar en samlad bild av svenska förhållanden, att möjliggörare finns i samtliga undersökta sektorer och att det inte ”bara” är ett storstadsfenomen. Brås rapport visar också att aktiviteten hos påträffade möjliggörare varierar, men att det finns vissa områden där möjliggörare oftare bistår kriminella nätverk. Ett av de områdena är i yrkesroller där kontakterna är täta med kriminella aktörer.

Advokater har förstås i sin yrkesroll täta kontakter med kriminella; det är själva syftet med att vara försvarsadvokat att ha nära kontakt med sin klient för att tillvarata klientens rättigheter och upprätthålla rättssäkra processer. Men eftersom advokaten kommer så nära sin klient ställer klientrelationen särskilt stora krav på att upprätthålla integritet och etik.

Det är inte en nyhet för Advokatsamfundet att advokater kan utnyttjas av kriminella för att agera som möjliggörare. Det har vi sett exempel på i några fall av uteslutning av disciplinnämnden.

Enligt Brås rapport finns det fyra olika typer av möjliggörare:

1.      Manipulerade möjliggörare – ofta yngre och oerfarna personer som blir utnyttjade av personer med kriminella syften.

2.      Upparbetade möjliggörare – personer som fått sin anställning eller uppdrag på korrekta grunder men sedan börjar hjälpa kriminella nätverk, ofta finns det släkt- och familjekopplingar mellan den upparbetade möjliggöraren och de kriminella.

3.      Affärsmässiga möjliggörare – gemensamt för dessa är att de har en tydlig ekonomisk vinning av att hjälpa kriminella nätverk.

4.      Placerade möjliggörare – när nätverk försöker placera någon de har en nära relation till på en myndighet eller på annan plats.

På Advokatsamfundet har vi kunskap och en medvetenhet om problematiken med möjliggörare. Jag vågar påstå att de senaste årens händelseutveckling har inneburit att vi ligger ganska långt fram beträffande vårt arbete för att i så stor utsträckning som möjligt motverka den här typen av problem.

Alla typer av möjliggörare kan finnas på advokatbyråer, även om de tre första är mer vanligt förekommande än den fjärde enligt min bedömning. Vi får inte vara naiva rörande de fortsatta riskerna med möjliggörare även inom advokatkåren. Bland annat av den anledningen har vi inrättat en särskild tillsynsenhet som arbetar proaktivt med tillsyn över advokater och advokatbyråer.  

I samband med att Brå tog fram rapporten om möjliggörare fick vi möjlighet att delge våra erfarenheter och hur vi arbetar aktivt med att förebygga och motverka möjliggörare bland advokaterna. Brå skriver i sin rapport; sid. 80:

”Advokatsamfundet har under 2023 genom en tillsynskommitté utrett, och sedan beslutat att inrätta en tillsynsenhet, samt lyft behovet av att vidta förebyggande åtgärder inom branschen. Här finns lärdomar som fler yrkesspecifika samfund kan dra nytta av.”

Advokater är med det advokatetiska regelverket i ryggen väl rustade för att stå emot problematiken med möjliggörare. Vi får dock inte vara naiva rörande riskerna inom olika delar av vårt samhälle. Som ett tydligt och kanske ”pikant” exempel på att inga sektorer är förskonade från möjliggörarna är att en av de polisanställda utredarna som läckte uppgifter och fick sluta sedermera anställdes på Brå; just den myndighet som genomfört rapporten om möjliggörare. Någon säkerhetsprövning gjordes inte enligt Dagens Nyheters rapportering.

Efter medierapporteringen om infiltrering inom polisen, blir det också tydligt att det i Advokatsamfundets tillsynsarbete finns en transparens. Advokatsamfundets beslut om uteslutningar är offentliga. En advokat som har blivit utesluten kan därför svårligen anställas någon annanstans utan att kännedom och kunskap finns om varför personen inte får arbeta som advokat längre. Det måste betraktas som en fördel med vårt disciplinära förfarande om man jämför med hur polisanställda, enligt DN:s rapportering, under pågående förundersökning säger upp sig själva och skaffar ett nytt jobb på en annan brottsbekämpande myndighet. DN:s granskning visar att flera personer inom polisen, som klassats som säkerhetsrisker och fått sluta, har kunnat gå vidare till jobb på andra myndigheter. Det är anmärkningsvärt att så kan ske om vi ska klara av att motverka infiltrationen.

Advokater har typiskt sett en sådan roll och sådana uppdrag som innebär risk för att utsättas för påverkansförsök på olika sätt. På Advokatsamfundet bedriver vi därför ett framåtlutat och intensifierat tillsynsarbete för att minska riskerna att advokater – medvetet eller omedvetet – används som möjliggörare.

Mia Edwall Insulander