Barnets åsikter i LVU-mål ska föras fram – även om de går på tvärs med vuxenvärldens bedömning

Sveriges Radio, Ekot, har nyligen publicerat en granskning av journalisten Daniel Velasco rörande domar i LVU-mål. Ekot har gått igenom alla beslut förra vintern där barn under 15 år omhändertas på grund av sitt beteende – sammanlagt rör det sig om närmare 300 domar. Granskningen visar att barnets åsikt bara framgår i var tredje dom.

Det är minst sagt anmärkningsvärt med tanke på att det både i lagen om LVU och barnkonventionen framgår att barn ska få komma till tals. Enligt 36 § LVU ska den unge få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter som rör honom eller henne. Den unges åsikter och inställning ska också tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes mognad. Hur en domstol har beaktat barnets egna åsikter vid prövningen av tvångsvård går förstås inte att förstå om det inte framgår av domen. Det är varken rättssäkert eller acceptabelt, särskilt inte när det handlar om barn.

Vad detta beror på är oklart – men det behöver undersökas närmare. Det kan vara så att barnet är svårt att få kontakt med eller inte har gett uttryck för sin åsikt. Det kan också vara så att domstolen har gjort bedömningen att informationen inte ska vara med i domen eller att den unges rättsliga biträde av någon anledning valt att inte ta reda på barnets åsikter.

Uppdraget som offentligt biträde och ställföreträdare för barn under 15 år i mål om LVU innebär att man har ”dubbla uppdrag”. Den särskilda företrädaren ska både föra fram barnets egen inställning, men också verka för barnets bästa. Det är inte alltid att dessa är förenliga, vilket betyder att en särskild företrädare kan framföra till domstolen att barnets egen uppfattning är att det inte vill tvångsomhändertas, men att man ändå anser att det finns omständigheter som talar för att så bör ske. Om det offentliga biträdet/ställföreträdaren inte delar barnets inställning bör man, enligt min mening, ändå redovisa båda uppfattningarna samt utveckla varför de skiljer sig åt. Detta skiljer sig åt från hur en advokat normalt utför sina klientuppdrag, där advokaten alltid ska vara lojal med sin klient och inte framföra en annan inställning än den klienten själv önskar. Uppdraget som offentligt biträde och ställföreträdare för barn under 15 år är därför speciellt och innehåller ett slags inbyggd motsättning som inte finns i rollen som advokat annars.

Lagstiftningen är nu utformad på det här sättet och advokaten har att förhålla sig till det, men frågan är hur det påverkar barnet? Hur ska barnet kunna förstå att den egna advokaten, den som ska tillvarata barnets intresse, inte tillmäter barnets egen åsikt någon betydelse? Risken är att barnet känner sig helt sviket av vuxenvärlden. Och både utelämnad och ensam. Det kan inte vara meningen att barn ska behöva uppleva det i en så svår situation som när de riskerar att tvångsomhändertas. Särskilt inte då det handlar om barn som mår dåligt och ofta har en bakomliggande problematik, t.ex. missbruk.

Advokatsamfundet har sedan tidigare upprättat en särskild promemoria/vägledning för advokatens uppdrag för svaga och utsatta klienter. Där finns ett särskilt kapitel om advokatens uppdrag som ställföreträdare och offentligt biträde i LVU-mål.

Mot bakgrund av ovan förhållanden finns det anledning att se över rekommendationerna i dessa delar och se om det finns ytterligare förtydliganden vi kan göra för att undvika situationer där barnet inte förstår varför det egna ombudet har en annan uppfattning om tvångsvården än barnet självt. Det är förstås inte lätt att försäkra sig om detta i alla enskilda ärenden, men det ligger i uppdraget att ge stöd till barnet. Det betyder att man också måste göra vad man kan för att försöka se till att barnet förstår och känner sig ”sett”. Den delen av uppdraget måste tas på största allvar eftersom barnet är beroende av sitt ombuds engagemang och juridiska kunnande. Barnets egen inställning och egna önskemål bör föras fram oavsett om de överensstämmer med vuxenvärldens bedömning. Annars har vi tappat bort barnets eget perspektiv.

Lyssna också gärna på mitt sommarsamtal i Advokatsamfundspodden med journalisten Daniel Velasco – det publiceras den 18 augusti 2023.

Mia Edwall Insulander