Ytterligare ett steg i fel riktning

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur Ekobrottsmyndigheten (EBM) fortsätter sin attack mot advokater och påstår att Swedbank måste medverka till att avstå sin rätt till advokatsekretessen.

Styrelsen i Swedbank har nu i dagarna beslutat att släppa på advokatens sekretess. Advokaten har skrivit rapporter om hur banken hanterar misstänkt penningtvätt och ska nu höras av åklagaren inom ramen för EBM:s brottsutredning.

Utvecklingen är mycket olycklig.

Advokatens tystnadsplikt regleras i 8 kap. 4 §  RB där det framgår att en advokat är skyldig att förtiga vad han eller hon fått kännedom om i sin yrkesutövning. Advokatsekretessen är en grundval i en demokratisk rättstat och det finns flera anledningar till det. För att rättsutredningar och processer m.m. ska kunna bygga på ett riktigt material måste advokaten erhålla fullständiga uppgifter från klienten. Det kan endast ske om klienten är övertygad om att vad han eller hon anförtror advokaten inte förs vidare utan klientens medgivande. Det är av vikt att människor i förtroende ska kunna diskutera sina personliga och ekonomiska angelägenheter med advokater. En klient ska kunna prata med sin advokat utan att advokaten riskera att behöva vittna om vad han/hon fått höra.

Djupare sett grundar sig reglerna om advokatens tystnadsplikt på det behov av skydd för grundläggande mänskliga värden, som tagit sig uttryck i deklarationer om mänskliga rättigheter och de därmed förknippade reglerna om skyddet för enskildas integritet.

Efter EBM:s påtryckningar har nu Swedbank valt att släppa på advokatsekretessen och Swedbanks ordförande Göran Persson har i en artikel i SvD betonat att transparens är bankens målsättning. Att man har valt att släppa på advokatsekretessen samt uttalar att man är mån om transparens är mycket olyckligt eftersom det förskjuter synen på grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Transparens i dessa sammanhang innebär inte att en åklagare har rätt att få tillgång till det material som en klient pratat med sin advokat om. Tvärtom är huvudregeln att så inte ska ske. Advokatens tystnadsplikt framgår av lag och gäller alldeles oavsett åklagarens önskemål.

Man kan inte frigöra sig från tanken att Swedbanks beslut att lämna ut advokatens rapporter är föranlett av åklagarens påtryckningar om att få ta del av dessa. Om detta är fallet är det mycket allvarligt och ett steg i fel riktning på ett alltmer sluttande plan som ytterst riskerar att äventyra klientens rätt till en rättvis rättegång. Det är inte heller bra om allmänheten förespeglas att tro att transparens innebär att ”alla alltid har rätt att få ta del av allt”.