Oberoendet

 I år är oberoendet Advokatsamfundets fokusfråga.

En fri och obunden advokatkår är en förutsättning för en demokratisk rättsstat som skyddar mänskliga rättigheter, precis på samma sätt som opartiska domare och domstolar.

Men min erfarenhet är att det kan vara lättare att förstå vikten av oberoende domstolar än oberoende advokater. Det kanske beror på att domstolen inte tar ställning för en sak eller ett perspektiv under processen, utan meddelar dom först efter att ha tagit del av alla argument. Medan advokatens uppgift är att lojalt företräda sin klients uppfattning ur dennes perspektiv, vilket gör att det kanske kan vara lätt att förväxla klientens åsikter med advokatens. En advokat ”upplevs” helt enkelt inte som oberoende när denne t.ex. försvarar en misstänkt eller förespråkar ensam vårdnad för en förälder. Tvärtom tänker man att advokaten som sakförare  kan ha obekväma ”åsikter” och är väldigt partisk.

I FN:s särskilda regler om advokater anges uttryckligen ”Lawyers shall not be identified with their clients or their clients’ causes as a result of discharging their functions.”[1]

Det finns således anledning att påminna om advokatens roll ur ett mer principiellt perspektiv, som en balans och förutsättning för att domstolarna ska kunna fatta oberoende beslut utifrån allas likhet inför lagen.

Om man inte kan lita på att en advokat är oberoende från staten, så kan man heller inte vara säker på att domstolens kommande avgörande är sakligt och opartiskt. Detta illustreras bl.a. i  filmer som IBA har tagit fram om the rule of law.

Att Advokatsamfundet har valt oberoendet som en rättsstatlig fokusfråga i år beror på att det finns ett behov av att förklara och öka kunskapen om detta.

Att advokater måste vara oberoende från staten är en förutsättning för att kunna försvara klienters rättigheter gentemot det allmänna. I många typer av mål, exempelvis brottmål, skattemål och tvångsmål är det staten som med stora resurser ifrågasätter människors rättigheter. I de typerna av mål är det nödvändigt att advokaten inte har något samröre eller någon lojalitet med den part som riktar anklagelser mot klienten. Men också i andra typer av mål där staten inte är involverad måste de inblandade parterna kunna lita på att advokaten inte har något eget intresse i utgången av målet. God advokatsed och advokaternas etik ställer därför – för att upprätthålla oberoendet – krav på hur advokaterna ska bedriva sina verksamheter.  Advokater får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller ta hänsyn till andra ovidkommande omständigheter.

Advokater behöver förstås också ett visst oberoende i förhållande till sina klienter. En advokat får som exempel självfallet inte medverka till brott, även om en klient ber om rådgivning som syftar till detta. Inte heller får advokaten ha en sådan privat relation/bindning med klienten att det inte går att utöva uppdraget på bästa sätt för klienten. En advokat ska inte åta sig ett uppdrag om det finns faktorer som gör att advokaten inte kan utföra det som professionell oberoende rådgivare.

En förutsättning för att advokater ska kunna agera oberoende är att de tillhör ett advokatsamfund som också är garanterat oberoende samt att samfundet självt äger regleringen och tillsynen över advokaternas verksamhet.

Från politiskt håll kommer ibland förslag om att tillsynen över advokater ska förstatligas eller utövas av någon annan extern enhet. Principiellt kan man förstå invändningen att en organisation inte ska granska sina egna, men principen om oberoende när det gäller advokater är lika viktig som för journalister. Anledningen till att medier har ett eget självsanerande etiskt system utan inbladning av staten, är att det inte ska ske begränsningar av det fria ordet, som är en nödvändig del av en fungerande demokrati. Advokaternas funktion är lika viktig i en demokratisk rättsstat.

Tillsynen behöver emellertid självklart fungera väl och därför arbetar vi aktivt med att ständigt utvärdera och intensifiera vårt tillsynsarbete. I år har det arbetet resulterat i att vi inför en särskild tillsynsenhet på Advokatsamfundet som ska arbeta proaktivt för att förebygga etiska övertramp bland advokater. Annars sker Advokatsamfundets tillsyn av Disciplinnämnden som prövar anmälningar som kommer in. Disciplinnämnden är ett eget organ inom Advokatsamfundet som består av 11 ledamöter, varav 8 är advokater och 3 är offentliga representanter (utsedda av Regeringskansliet).

FN:s särskilda regler om advokater antogs 1990. De stadgar också att disciplinära åtgärder mot advokater ska framföras inför en opartisk disciplinnämnd/kommitté som är instiftad av ”the legal profession”.

Under hösten 2023 gjorde vi en faktainsamling från CCBE (Rådet för de europeiska advokatsamfunden) för att få närmare information om antalet länder i Europa som har statlig inblandning i den disciplinära tillsynen av advokater. Information visade att det i enbart fem europeiska länder (Storbritannien, Irland, Portugal, Malta och Norge) av de svarande tjugoåtta  länderna förekommer  någon form av statlig inblandning i tillsynen över advokater. I övriga länder som information inhämtats från, har en disciplinär tillsyn över advokater som liknar vår eller i vart fall inte är statlig.

Att oberoendet är vår fokusfråga i år, 2024 är angeläget. Förhoppningsvis kan det bidra till ökad kunskap och förståelse för nödvändigheten av en oberoende advokatkår och advokatsamfund. Vikten av att fritt och obundet kunna hävda och försvara enskildas fri- och rättigheter är viktigare än någonsin.

Mia Edwall Insulander

[1] United Nations Basic Principles on the Role of Lawyers p. 18.