Vikten av advokatetiska kärnvärden
Den senaste tidens utveckling på den affärsjuridiska marknaden länder till eftertanke.
Sedan år 1948 är advokatyrket reglerat i lag och är en skyddad titel. Det finns en anledning till det.
När en klient behöver juridiska råd eller rättsligt biträde, oavsett om det är en privatperson eller ett företag, vill klienten vara helt säker på att advokaten biträder honom eller henne utan något annat intresse för handen än just klientens. Det skulle annars kunna finnas många andra som har intresse av hur advokaten företräder sin klient. En extern ägare till advokatens verksamhet skulle kunna tycka att klienten betalar för dåligt, en president skulle kunna förbjuda vissa advokater att företräda företag eller rättsfrågor han inte gillar, eller staten skulle kunna lägga sig om och hur en person som misstänks för brott skulle få biträdas av advokat.
Att advokater ska vara helt oberoende säkerställs bl.a. genom 8 kap. 4 § rättegångsbalken, där det anges att endast advokat får vara delägare eller bolagsman i advokatverksamhet.
En juridisk konsult som inte är advokat står utanför det system som i decennier har byggt förtroende för advokater och advokatväsendet. De advokatetiska kärnvärdena är till syvende och sist privilegier för advokaters klienter, snarare än handlingsregler för advokaterna.
Inte bara i Sverige finns regler som förbjuder externt ägande av advokatbyråer i olika former. Det är en fråga som under en längre tid har diskuterats på den europeiska advokattjänstemarknaden och den absoluta majoriteten av EU-länder har, i likhet med Sverige, valt att behålla en reglering som säkerställer den särställning som advokater har i vårt rättssamhälle. Det gäller i fråga om oberoende, tystnadsplikt, klientlojalitet och frånvaro av intressekonflikter. Alla i syfte att klienten ska få den bästa rådgivningen utan att hänsyn tas till några andra intressen än just klientens bästa.
Det är alltså, och ska också vara, en stor skillnad mellan advokater och andra juridiska rådgivare. Det är skilda yrken. Det är bara advokater som enligt lag har etiska regler som syftar till att skydda klienten och där det också finns instanser som klienten kan vända sig till om klienten inte är nöjd.
Det hindrar inte att det är bra att det finns annan juridisk rådgivning. Vi har en öppen och oreglerad marknad för juridisk rådgivning och konkurrens är bra. Nyligen uppmärksammades i media att sex advokatbyråer väljer att lämna advokatsamfundet för att tillsammans med riskkapital starta ett gemensamt partnerskap för juridisk rådgivning. Eftersom de ska ägas av riskkapital måste de lämna Advokatsamfundet och det är inte konstigt i sig. Man gör olika värderingar av vilka värden som är viktigast för klienten. Genom externt kapital kan de juridiska rådgivarna troligtvis investera i t.ex. teknik som kan gynna klienterna. Det viktigaste skälet för att ta in riskkapital är troligtvis dock att juristerna själva har möjlighet att tjäna mer på sin rådgivning. Det behöver inte vara något fel med det, men det är något annat än vad advokaternas kärnvärden garanterar.
Trots att advokater ibland utmålas som att bara vara intresserade av pengar kan man konstatera att det aldrig kan vara advokatens främsta syfte, eftersom oberoendet och klientlojaliteten väger tyngre än att ta betalt. De behöver inte utesluta varandra, men om det skulle ställas på sin spets t.ex. genom att en advokat tycker att timtaxan inte känns skälig, får advokaten inte lämna en klient under pågående uppdrag. Det är en viktig skillnad att känna till som klient.
Diskussionen om ägande av advokatbyråer är inte ny. I början på 2000-talet lämnade vissa advokater samfundet för att tillsammans med revisorer och andra tillhandahålla juridiska tjänster i s.k. Multi-Disciplinary Partnerships (MDP). De kom tillbaka efter några år. (Se artikeln ”Därför fungerade inte revisionsbolagens juristsatsningar” i tidskriften Advokaten nr 3/2003.) Fenomenet uppstod också i Storbritannien år 2012 då man beslutade att genom ett licensförfarande tillåta nya ägarstrukturer och organisationsformer i fråga om advokatbyråer, s.k. Alternative Business Structures (ABS). Det går tydliga skiljelinjer mellan common law- och civil law-länder när det gäller synen på hur kärnvärdens bevarande inverkar på advokatbyråernas organisation och driftsbetingelser. I det så kallade Nova-målet (Wouters m.fl. ./. Nederländska advokatsamfundet, C-309/99) slog emellertid EG-domstolen fast att det, med hänsyn till de särskilda uppgifter som anförtrotts advokater, är tillåtet att ställa upp regler som förbjuder ingående samarbeten mellan advokater och revisorer när förbudet kan anses nödvändigt för att säkerställa att advokatyrket utövas på korrekt sätt. Advokater har tilldelats vissa särskilda uppgifter i det allmännas intresse och att tillåta externt ägande skulle enligt domstolen i Nova-målet kunna undergräva advokatens särskilda skyldigheter, advokaters oberoende och tystnadsplikt.
I ett avgörande så sent som från 2024 har EU-domstolen (C-295/23) även uttryckligen slagit fast att det är tillåtet att förbjuda externt finansiellt ägande i advokatbolag i syfte att bibehålla advokatbyråns och advokaternas oberoende ställning.
Ekonomiska hänsyn har kommit att styra mycket av de senaste årens utveckling och den senaste händelsen där advokater vid sex byråer väljer att lämna Advokatsamfundet är ett exempel på det. Det behöver inte vara fel. Tvärtom är det bra med konkurrens och att det finns olika typer av juridiska konsulter vilket jag också har betonat i flera intervjuer bl.a. i Dagens industri och Dagens Juridik [artiklarna kräver inloggning]
Det är emellertid nödvändigt att det också finns starka och framgångsrika advokater som företräder både företag och privatpersoner inom alla typer av rättsområden. Det är bara advokater som kan garantera den rättsstatliga demokratin genom sin oberoende och klientlojala rådgivning. Förslag om att advokatbyråer ska kunna ägas och drivas av vem som helst, att advokatbyråer ska kunna börsintroduceras etc. innebär att man riskerar att allvarligt försvaga sedan länge grundläggande advokatetiska kärnvärden som utgör en hörnsten i all advokatverksamhet i alla rättsstater världen över.
Den europeiska advokatkonventionen som nyligen undertecknades i Luxemburg av flera europeiska medlemsländer av Europarådet och som nu ska implementeras i svensk rätt är ett exempel på hur man i Europa förstår vikten av oberoende advokater och nationella advokatorganisationer.
Som advokatsamfund måste vi emellertid förstås också förhålla oss till utvecklingen i vår omvärld, den tekniska innovationen, förväntningar från köpare av juridiska tjänster, etc. Det innebär att vi regelbundet måste utvärdera om och i så fall hur våra advokatetiska regler bör se ut. Om jurister får särskilda konkurrensfördelar t.ex. av att inte vara advokater, finns det självfallet anledning för oss att utreda om och hur eventuella justeringar kan göras. Konstateras kan dock, för att bemöta frågeställningar i en debattartikel i Di den 26 augusti, att ett nytt samfund inte kan etableras med samma etik eftersom etiken då inte är lagreglerad som den är för advokater. Att advokaternas etik är lagreglerad innebär en stor skillnad mot att välja egna etiska regler. Vi utvärderar självfallet regelbundet vår etik men vi vill inte förlora de viktiga och lagreglerade privilegier som klienterna har om de vänder sig till en advokat.
Vi lever i utmanande tider där t.ex. utvecklingen i USA tydligt visar vikten av oberoende advokater.
Kriminaliteten innebär också stora påfrestningar där riskerna för infiltration och missbruk av juridisk rådgivning kan öka om det inte finns ett lagreglerat etiskt regelverk. Advokatsamfundet bedriver t.ex. en aktiv penningtvättstillsyn som det inte finns något liknande regelverk för beträffande juristbyråer.
En annan stor skillnad mellan advokat och juristbyråer är den lagstadgade rätten till sekretess som klienten har som skydd vid rådgivning av advokater. Staten får som huvudregel inte efterfråga uppgifter som skyddas av advokatsekretess, får inte ta handlingar i beslag eller göra husrannsakan avseende information som skyddas av advokatsekretessen. Det innebär också att klienter till juridiska konsulter, till skillnad mot klienter till advokater, heller inte omfattas av i lag föreskrivet vittnesförbud (RB 36:5), skyddas mot konkurrensverkets undersökningar i konkurrensärenden (5:11 konkurrenslagen) eller skyddas mot Skatteverkets granskning t.ex. vid revision (47 kap. 1–3 §§ skatteförfarandelagen).
Det finns all anledning att öppet diskutera och utvärdera dessa frågor om skillnaderna mellan advokater och juridiska konsulter. Jag får säkert anledning att återkomma i dessa frågor, men i vart fall kan man konstatera att en diskussion om det hela förhoppningsvis bidrar till ökad kunskap hos klienterna om skillnaderna mellan advokater och andra juridiska konsulter. Den ökade kunskapen leder till att klienterna kan fatta bättre och välgrundade beslut om vem de väljer att företrädas av.
Som i alla frågor tar vi också förstås gärna emot synpunkter från ledamöter. Om ni har tankar om ovan eller hur vi kan stärka advokatens roll och framtid, hör gärna av er på Mia.Edwall.Insulander@advokatsamfundet.se
Mia Edwall Insulander